Moderskapet!

Sädär då har man varit mamma i 1 månad, känns fortfarande lite ovant att säga att man har en dotter.

Under denna månad har jag dels fått känna på föräldraskapets enorma positiva sidor, men även frustrationen och oron.

Kärleken man direkt känner för sitt barn är så stor. Direkt när Stella lades på mitt bröst kändes hon som självklart vår! Men den stora kärleken gör också att oron för sitt barn också blir väldigt stor.

Stella gick ner ganska mycket i vikt, vilket innebar en väldigt stor oro och frustration för mig.
Då är man så glad att man bor i Sverige och att det finns så bra ersättning när amningen inte fungerar optimalt.

Så nu är vi lite mindre oroade och njuter för fullt av föräldraskapet. Det är så stort att man kan sitta i fotöljen och kolla på Stella och tiden bara går och går. Nu efter en månad så har det också hänt en del i hennes utveckling, och mer lär hända framöver- ser framemot utvecklingen men njuter samtidigt av varje dag som den är.

Man har ju också fått en liten större förståelse för sina föräldrar och förstår att oron och kärleken till ens barn aldrig tar slut, trots att barnen blir vuxna- det är föräldraskapet i ett nötskal!